Nya collage och en gammal text

 

Hon knäpper på teven men hittar inget som intresserar på de fyra kanalerna hon betalar för. Och diskar lite planlöst men tänker sen att det nog är för sent. Att ringa nån också eller… 

   För tidigt att lägga sig i alla fall, lördagskväll och allt. Hon tycker mer om programmen på vardagar, det är nåt med helgens filmer och familjeprogram hon inte står ut med. Kanske känner hon sig mer ensam då. Är nog därför hon alltid jobbat skift för att slippa drömmen om fredagsmys, som ofta slutar i familjemisär. Det är synd om människorna som Strindberg sa. Alla fall en sak han hade rätt i, tänker hon som är värsta Strinbergshataren. Hon längtar efter en värld definierad av kvinns. Som motsats. 

   I alla fall har våren kommit. Inget snack om saken och sen kommer sommaren och sen höst och vinter igen och allt rullar på och hon blir bara äldre och sjukare och en massa saker som ska, måste göras innan…

    Och garderoben måste göras i ordning, bort med vinter, in med sommar, alla hennes saker som är så påträngande, som kräver så mycket men värst är nog rösterna inne i huvudet. De tar aldrig rast och inte verkar de bli sjuka heller, musik verkar vara det enda som får tyst på dem och så naturen förstås men än så länge är det för kallt att sova ute. 

   Hon går några rundor till i lägenheten, precis som en hund, innan hon med en suck tar fram datorn och med spretiga fingrar skriver denna text. 

Havet.

 

Frihet.

 Fri

Att vara fri och lätt och följa stigen ner till havet 

urmodern som väntar när allt annat tjorvar sig

att följa stigen 

böja ner huvudet för grenen som växer lågt

se alla utslagna klöver 

de gula blommorna som vänder sig mot solen

precis som vi människor har vördat solen genom eoner av tid 

utan sol inget liv 

som pojken i min klass som fick sån ångest av att jorden skulle gå under om 5 miljarder år att jag fick säga att människan hade nog åkt till andra planeter då för att han skulle lugna sig 

och vem vet hur det blir 

utan vatten inget liv 

sol vind och vatten som vi sjöng under folkkampanjens tid men blev lurade 

som så ofta den lilla människan blir 

någon ovanför som tror hon eller han vet bäst 

men behöver vi människor verkligen en storebror 

kanske är tiden mogen för ett annat styre innan allt går under går åt skogen 

men att gå i skogen är något vi borde göra mycket mer 

nu börjar du närma dig du hör vågorna välkomna 

ett ljud som inte stressar fast det är många decibel 

och stigen svänger och sen kommer den stora blåheten fram 

du drunknar i det blå låter din själ bada 

och befrias från allt som tynger 

du slänger av dig kläderna och springer henne till mötes 

och vågorna kastar sig över dig 

på ett snällt sätt 

du blir bara kall blöt och levande 

så levande

och sen möter du en portugisiska som bor i lissabon 

men är uppväxt här och tar alla tillfällen att bada 

fast det är vinter.

Samma gamla fråga.

  

hej anna 

du frågade vad jag vill göra i resten av mitt liv

vad jag vill och vad jag har förmågan att göra 

är inte alltid samma sak

 

njuta i solen

att kunna göra vad jag vill varje sekund är inte dåligt 

men gör det mig lycklig

att skriva en bok 

ett mycket ensamt jobb

vill orkar jag

att måla

blir glad av färger men prestationen står vägen

och allt jobb 

 

vad vill jag

äta nyttigt 

mindre sött eller vill jag inte

ligga kvar i sängen hela dagen 

men ger mer ont i ryggen

att slippa laga mat och att ta hand om mig

vara ett barn igen eller 

vill jag verkligen det 

jag som hatar att bestämmas över

du ställde frågan idag anna 

som verkligen är värd att fundera över 

för dör gör jag oavsett

att leva medvetet de sista åren

sluta med alla för många distraktioner låter bra 

gör så 

att röra på den motsträviga kroppen 

som då får ont både här och där i sitt försök att slippa 

vill spara sin energi till annat

är bäst på att veta vad jag inte vill 

det är att försöka skapa ordning hemma

med alla mina saker som håller mig tillbaks 

du ska veta din plats lilla flicka 

inte komma här och tro att du är något 

och nu kan du skylla på dina diagnoser också 

jaja det blir bra när du får vila i graven 

men hur få ett drägligt liv innan dess 

fel ställd fråga 

hur få ett lyckligt liv

ja lyssna på palmerna så kan du få svar 

lyssna och titta på fåglarna som flyger omkring och är aktiva

du är för passiv det blir aldrig något av dig 

det såg du ju 

men nu behöver det inte längre bli något 

målet nu är att kunna leva på lite pengar 

men det tar ju inte hela dagarna 

och färg och penslar och papper har du för flera år framåt 

möjligtvis behöver flytande tuber fyllas på 

men räcker inte pengarna går det att måla med kakor också

vad vill du göra 

träffa en man 

då måste du bli vän med din gamla kropp först 

med alla krämpor och odörer

och hans lukt kommer du få stå ut med

ja men ingen vill ändå ha mig så det kvittar

fel inställning igen

nu har vi hållit på en kvart 

hur långt har vi egentligen kommit

solen skiner fortfarande 

en lagom vind 

och en disigt ljusblå himmel 

en bil som passerar 

fågelkvitter 

vad mer önskas

närvaro av någon annan kanske

vilar stranden idag så blir knät glad

här på tomten 16 grader

känns som 14 säger appen 

den har fel för här är lä 

så i solen är det varmt 

kallare på stranden där funkar inte bikini 

snarare våtdräkt för surfarna  

dunjackor för oss andra

jag är lycklig för några sekunder 

minuter 

dagar 

kanske får nöja mig så

hundarna skäller 

vaktar de rikas hus 

människor strävar vidare 

stretar på i sina liv

trodde du att du skulle få slippa

bli en av de fem % som är på rätt båt 

kanske det ja 

är ju på rätt kontinent

bara jag slipper vara vara en av de miserabla 15 % som är på helt fel båt

bättre att tillhöra de 80 % medelmåttorna eller…

intressanta frågor 

så länge du frågar är du inte död

så länge du stiger upp ur sängen varje morgon och äter lever du

så länge du kan le finna fortfarande hopp

så nu sätter vi igång med det dagliga skriv och eller målandet 

ska vi säga så

så får vi se vad det leder till 

och försök få hjälp med skiten hemma  

hur nu det ska gå till 

tack för nu 

hörs.

Nu fick jag in foton också.

 

Hösten 2024.

 Hackspetten hoppar upp och ner på stammen. Verkar lika gärna gå baklänges. Mina vänner fåglarna syns tydligt igen. Aspen har inga blad kvar. Ligger som ett värmande täcke på marken istället. Och jag har två yllefiltar i sängen. Räcker inte. Inser att jag inte skulle klara av många dagar när kriget kommer. Om kriget kommer? Något är fundamentalt fel på världen när Trump, en jättebaby utan impulskontroll kommer bli vald till president i världens största demokrati. Om det nu verkligen är?  

   Svårt att leva i denna vansinniga tid. I denna helt sinnesjuka värld. Och är man en människa som inte tar lätt på tillvaron så blir det nästan omöjligt. Men löven faller, naturen förbereder sig för en halvdvala i väntan på bättre tider eller? Som ett hjul som bara snurrar runt, runt. Världen har funnits i miljarder år och vi människor så kort tid men ändå tagit oss rätten att bestämma och försöka kontrollera allt. De roströda löven försöker trösta. Den guldfärgade novemberkaktusen öser ut sina blommor. Lyser upp novembermörkret.

   Portugal hägrar, 5 veckor framåt i tiden. Kanske sista gången, så tänker jag om allt numera. Såg en amerikansk film med Susan Sarandon som fick Als och drack något de köpt på nätet så att hon dog. En vacker film. Att se döden som en möjlighet, ett äventyr, något jag inte upplevt förut. Hur ska det gå till? frågar jag bara. Börja tro på Gud som hjälp. Kanske går det, för som jag skrev häromdagen om ett råd från framtiden, så ska jag inte ska oroa mig så mycket. 

  Upp och ner på stammen. Vad äter den? Insekter i trädet kanske eller småfåglarnas nötter. Så lite jag vet om mina närmaste grannar. Skamligt. Nej, nu får du vara lite snällare mot dig själv, annars blir det inte kul alls. Varför ska du bry dig om hackspettar? Ja varför ska vi människor bry oss om naturen alls. Vi är oss själva nog. Glada att se hackspettens röda färg lysa upp i mörkret. Precis som han inte har något bättre för sig än att att glädja dig. Du får ta hand om dig själv. Det får vi alla göra. Ensamheten ohygglig i våra stenstäder men är som det är. 

   

  Dags att laga lite mat, vad sägs om en död djupfryst torsk full av nanoplast. Fångad i nordostatlanten, paketerad i Kina och försåld på Coop. Så sjukt men fisken från Östersjön är ännu mer oätlig. Broccolin kommer i alla fall från Spanien och riset från Pakistan. ”Hej och hå jungman Jansson ännu friskar nordanvinden”… Nu kommer regnet igen och alla de kloka fåglarna försvinner. Snart mörknar det, vintertiden är här. Jag tittar ut i dunklet. Inget att se längre. Något att glädjas åt. Att inga eldar lyser upp. Att inga bomber fälls. Att tystnaden fortfarande råder i vårt lilla land. 

Beskrivning av mig själv från tonåren.

 

Det dök upp en gammal tonårstext med läslig bakåtlutad skrivstil. Skrev ut den på datorn. Tyckte den var intressant. Och annorlunda kände jag mig då också. 

Mitt porträtt, tecknat av en vän och en ovän. 

Jag tänkte försöka göra ett porträtt av mig själv sett från två olika sidor. Eftersom det är lättare att se alla dåliga egenskaper tänkte låta en ovän få berätta först. 
   -   Jag tycker inte om Eva. Hon är alldeles för egoistisk. Tänker alltid först på sig själv, utan att bry sig om hur det går för andra. ”Det bryr väl inte jag mig om! Struntar väl jag i!” hör man alltid. 
   Sen är hon så enormt envis också. Hennes åsikter ska alltid vara rätt, och även om hon har fel, fortsätter hon att ”tjafsa”. Hon kan nästan aldrig ändra sig. Har en sak en gång blivit bestämd, så genomför hon det utan att bry sig om omgivningens protester. 
   Vilket humör hon har. Det är hemskt. Helt plötsligt utan någon synbar anledning kan hon fatta eld. Då skriker och bråkar hon ett tag, men lugnet brukar komma relativt fort. Det är verkligen tacksamt att reta henne, för hon tar åt sig praktiskt taget allt man säger. 
   Eva pratar alldeles för mycket också. Har hon en gång börjat är det svårt att få stopp på henne. I längden blir det tröttsam att höra på. 
   Det verkar inte heller som någonting riktigt intresserar henne. Ta nu till exempel hennes kläder. Jag kan slå vad om att hon slänger på sig första bästa plagg hon hittar på morgonen. Inget intresse alls för för att se snygg ut, och man kan ju fråga sig om hon någon gång köper nya kläder. Det verkar inte så. Samma gamla grejor år ut och år in.
   -   Nej, jag skulle kunna tala om Eva i timmar men det här är väl de viktigaste skälen till att jag inte tycker om henne. Det verkar på något sätt som hon skulle göra sig märkvärdigare än oss andra och stå utanför. Men det beror nog på att hon är lite annorlunda. 

   -   Nu tänkte jag försöka definiera varför jag tycker om Eva. Hon är väldigt naturlig. Ändrar sig inte efter varenda människa hon träffar utan är nästan likadan hela tiden. Men eftersom hon har ett väldigt humör så pendlar hon snabbt mellan bottenlös förtvivlan och … ja, jag kan inte hitta rätt ord men ni förstår väl. 
   Hon förändrar sig hela tiden. Ibland får hon för sig att hon ska göra något speciellt och då ordnar hon det utan att bry sig om folks protester. Det är skönt tycker jag. Men hon kan också jämka och ge efter för sina vänner. 
   Jag tycker det är skönt att hon inte är direkt köpgalen. Hon orkar aldrig köpa nya kläder, så hon går omkring i sina gamla som hon trivs i. 
   Hon är en pessimist och jag förstår att folk kan reta sig på det. Men då behöver hon ju inte bli besviken när något händer. 
   -   Nej, det är ganska svårt att beskriva varför man tycker om henne. Hon är lite annorlunda, lite utanför.